They go wild

Imorgon ska jag till tandläkaren och jag har sån ångest. Jag har fobi. Fast egentligen inte. Allt började när jag skulle ta blodprov för några år sen, jag hade jobbat hela natten, cyklat ut till solna, det var nästan 30 grader redan kl 11 och jag hade inte ätit på massor av timmar. Jag kom in, satt ner, kavlade upp ärmarna. Läget är såhär, jag gillar blod, är lite besatt av blod, går igång på blod. Älskar operationsfilmer, älskar öppna sår, pillar gärna inuti någon. Och sen satt jag där, va lite peppad. Men sen hittar hon ingenstans att sticka, hon sticker här och där och lite överallt och sen sitter jag med nålar överallt, hon började tillochmed sticka i händerna. Och då händer det, jag svimmar. Inte bara svimmar sådär fint som på film, utan jag svimmar och får kramper och är borta i flera minuter. Det har hänt förut ett par gånger, jag har alltid haft det så. Oftast i samband med att jag slagit mig och sådär, någon gång vid hög feber. Iallafall, nästa gång jag skulle ta blodprov, något år senare, svimmade jag igen, och nu är jag livrädd för att ta blodprov, eller, livrädd för att svimma snarare. Det har blivit så att jag är rädd för allt som har med sjukhus att göra (när det gäller mig själv, annars älskar jag), alla som ska pilla på min kropp, alla typer av ingrepp. Så nu har jag ångest, för jag kommer säkert att ha hål och jag vet inte hur jag kommer att reagera på hållagning eller visdomstandsborttagning, och bara för att jag tänker att jag kanske skulle kunna komma att svimma kommer jag givetvis att va nervös och spänna mig och så efter kommer jag att slappna av och så kommer allt blod i mitt lilla huvud att rusa ner i fötterna och så blir det säkert svart.

Jag hatar att jag är en sån pussy. Jag ska ju föreställa ball.