*vilsen*

Fotbollaren har inte hört av sig mer, I guess det var mer player än football i honom. Men det gör liksom inget, igår shoppade jag en skotskrutig snowboardutstyrsel (jacka, byxor, mössa, handskar och pannband, sjukt kitat!!) och en jättestor fet mother mary-tavla med guldram och sen åkte jag och Lia hem till henne och kollade på Nip/Tuck och vafan, det är lugnt, det gör inget, jag klarar mig, det löser sig. Det bästa av allt är ändå att sitta med Lia i hennes soffa och kolla på serier och dricka thé ur finaste thékannan som hon fått av mig och kanske att jag värmer hennes fötter lite, kanske att vi tjuvröker när det vi kollar på är alldeles för bra och igår var vi på Netto och då köpte Lia två tandborstar för 20 kr och jag ska få ha den vita alldeles för mig själv.

Jag läser en bok just nu som heter "Kvinnor som älskar för mycket". Förutom att den är rätt gammal och gulnad är den rätt töntig men det viktiga är vad som står i den - en massa saker som stämmer in på mig. Hur jag hela tiden är beroende av någon, hur jag inte känner att jag finns om jag inte har någon som bekräftar mig och vill ha mig, hur jag får ångest och abstinens utan någon, hur jag inte klarar av ett lugnt förhållande utan vill ha pang pang, hur jag liksom är van vid det och nog har det i mig från när jag var liten och hur min pappa var. Alla mönster jag följer, alla samma steg jag tar. Jag är trött på den där vägen nu, jag vill gå någon annanstans. Jag vill gå själv och jag vill gå med raka steg.

I annat fall kan jag döva ångesten med mer shopping, det fungerar utmärkt, som socker.