Being a soccer whife

I förrgår spelade vi Nintendo till klockan halv sju på morgonen. Jag låg i hans knä och han pussade på min panna och jag var snäppet bättre än honom och det störde honom, han dunkade kontrollen i golvet, det var visst något fel på den. Sen igår var jag och Lia på Debaser medis och kollade in Timbaktu, Daniel kom och sen kom han, fotbollaren. Han hånglade upp mig på dansgolvet och he was a man, och sen gick vi till 7/11 och köpte bolognese och brownies sen taxi till Lia, men Lia va inte hemma, fint arrangemang. Jag hade glömt hur muskler kan kännas, hur lår kan spännas, den där randen som går från höften ner till ljumsken när man är vältränad. Nu måste jag få honom att byta lag, till nåt lag nära mig så jag kan få mer fotbollare. Monstret har vaknat.