Knock'em out

Jag har en pappa och två bröder och dom är alla väldigt macho och väldigt sporty, så idag när vi skulle spela bowling var stämningen väldigt upptrissad - vem av dom skulle ta hem segern?! Jag kunde se hur dom alla tre spände sig, hur dom noga valde ut skor och polerade de tyngsta kloten. Dom stretchade lite, dunkade varandra i ryggen och drog några plumpna skämt. Sen spöade jag skiten ur dom och deras ryggar var inte lika raka efter det och dom blev lite tysta då. Men vi åt kinamat efteråt och sen satt vi där och däste och klappade oss om magarna och jag åt mer än vissa andra och jag var en av dom, jag hade förtjänat det. Min pappa berättade stolt historien från när jag gick i mellanstadiet och alla killar var rädda för mig i skolan, hur vi fick samtal hem och så. Det var inte så att jag var våldsam och slogs, utan jag spöade helt enkelt skiten ur dom i varenda sport det spelades på raster och på gymnastiken. Jag var stor, jag var hård, och jag tvekade inte för att tackla killarna över sargen. Det ungefär så det är idag också, jag tänker inte så mycket utan jag springer rakt på och jag tror killarna fortfarande blir rädda. Skillnaden är att dom inte går hem och gråter hos sina mammor och pappor och dom ringer i sin tur inte hem till mina föräldrar och det är kanske lika bra det för jag vet att min pappa är stolt över att jag är så stark och egentligen vill jag springa rakt på och det roligaste med sport är ändå att tackla killar över sargen.