Stelly vs Norrland, 1-0

Det där med att jag inte skulle höra av mig tills nästa onsdag gick åt helvete. Jag höll mig på min kant i ungefär 36 timmar. Igår slängde jag iväg ett litet provsms, lite minröjning - "du är fin". Får tillbaka "tack söta" på en gång och känner att ja YES, det här är bra, good vibe! Bra humör som fan och folköl i parken med min första stora kärlek Sebastian. Vi var ihop mellan 16 och 19 och vi är som natt och dag och varje gång vi ses garvar vi och säger "hur FAN kunde du och jag va ihop i tre jävla år?". Vi blev lite berusade, trots det låga alkoholintaget, och jag föreslog att Sebastian skulle kolla på mina bröst och se om dom förändrats genom åren.

Vid tio drog jag iväg ett fulsms till Norrland - "vad gör du? får jag komma förbi en sväng?". Javisst skrev han och jag tvättade mina sommaräckliga fötter och satte på mer rouge och mascara och tog med mig dogsen och gick dom 50 metrarna det är mellan min mammas bostad där jag för tillfället huserar och hans. Lilla Norrland. Vi drack kaffe och åt melon och han va lite stel och det är nåt som han tänker som han inte säger men jag tänker inte fråga, inte än. Det ger sig nog. I smyg hade jag tagit med mig en film som jag liksom råkade hitta i min väska och ba "den HÄR kanske vi kan kolla på" och så la vi oss på hans säng och jag var trött och folkölsmosig och hade manskroppsabstinens så jag la mig liksom på/om/runt honom och bara gosade loss. Han skrattade och strök mig på ryggen. Jag kollade inte så mycket på filmen, jag pussade mest på hans hals och pillade i hans hår och lindade in honom med mina ben. Han tyckte att jag trixade. Sen hånglade vi en del, eller mest grovkramades och det låg i luften om jag skulle gå hem eller inte och vi sa inget men jag kunde höra hur han funderade. Sen frågade jag om jag skulle gå hem och han visste inte riktigt och vi kramades mer och mer och sen var klockan snart två och jag skulle upp halv sju och han åtta och han rullade runt mig i sängen och sa att det här går ju inte, vi skulle ju inte kunna sova och sen sa han nåt som antydde att det nog var bäst att vi tog det lite lugnt och väntade lite med sånt där ni vet (fast han sa inte DET) och jag tyckte det va lite sött och jag tror att det har att göra med det där han tänker men inte säger vad det nu kan vara. Du är förståndig du sa jag. Ja, men ibland är jag alldeles för förståndig för mitt eget bästa sa han och log. Men det får va så. Det är cool sa jag och så gav jag honom en jättekram och sen trippade jag hem över götgatan och bums i säng.