My man in the u ess ej

Förra sommaren gjorde jag en himla dum grej. Fast den va bra på sitt sätt också. Fantastisk even. Jag och exet hade haft en jobbig sommar, allt kändes blasé efter 2 års samboskap och gnistan hade liksom försvunnit. Vi planerade att flytta isär till hösten, och vi skulle eventuellt göra slut. Jag kände mig uttråkad, jag ville ha lite action och lite resa kanske och lite youth. Sen åkte jag och Jo till Polen (that's where the action is). Vi hade tänkt oss shoppingorgie en masse vilket det också blev (och oj så grym och billig shopping). Det vi inte hade räknat med var amerikanerna. Andra kvällen i Warsawa gick vi till Underground, som skulle va grymmaste stället i stan. Det va kasst. Precis när vi var på gränsen till för fulla och på väg hem ramlar jag in i en jättelång snubbe. Alltså, JÄTTELÅNG. 212 cm. Ståtliga cm. Första timmen tror jag att han är från typ ryssland då han snackar som Borat (Ali G) och han avslöjar asnöjt först senare att han han är amerikan men älskar att imitera Borat. Han och hans två polare bjuder oss på drinkar som dom väluppfostrade unga män dom är och tar sen med oss till det dyraste och lyxigaste hotellet i stan. Vi bor på 82a våningen med panoramafönster över stan. (Förresten har jag hittat bilderna Jo). Klockan 8 på morgonen öppnar bassängen på taket så vi drar dit fulla som grisar och plaskar och stör. Långingen, Derek, är sjukt snygg, galen, kreativ och allt det där wowiga som jag saknat väller fram i mig och mellan oss. Det är kärlek på en gång. Jag är yr efter dag ett, svamlar och har fjärilar i magen och suckar kärlekssuckar. Vi hänger några dagar i Warsawa och möts sen sedan upp på polska landsbygden och vi sover ihop och pratar om allt och vi är i exakt samma sits därhemma och vi är den där väckarklockan för varandra att det är ju såhär det ska va. Framochtillbaka till månen och tillsammans är vi allt.

När jag kommer hem gör jag slut med exet. Hejdå tråkmåns. Några veckor senare kommer Derek och hans gang till Stockholm. Polarna stannar några dagar, Derek några veckor. Vi blev kära då. Vi ville gifta oss. Han skulle komma tillbaka. Jag skulle åka till honom. Det var svindel hit och andnöd dit och det kändes så rätt.

Sen blev det höst och mörkt och månaderna gick. Han hade inte råd att komma hit och jag inte råd att åka dit. Sen blev jag tillsammans med exet igen...

Men nu ska Derek komma hit i september! Jag längtar. Efter 212 cm fulla av liv. Kanske gifter vi oss denna gång.



Derek, Ben och Mikey.