Snyggbrorsan känner ni ju redan till, här kommer den yngsta - bratbrorsan. Jag postade länk från "kallis" och hånade stekarna, här kommer min lillebrors bilder från Visby samma vecka. Vad ska jag göra? Det här är inte okej. Jag vill byta efternamn.
Redan klockan 10 möttes vi utanför Djurgårdsfärjan. Någon var fortfarande full, någon kom inte ens. Det var vi och 1 492 barnvagnar. Min biologiska klocka inte bara stannade upp utan började ticka baklänges. Efter Uppskjutet och Vilda Musen mådde vissa bättre, några kräktes. Vi åt Vrakmålet för 72 kronor och la oss i gräset, jag brände mig på ena axeln.
Ikväll går vi till AG's och kollar på min fina kollega Kristian och hans Hoffa. Observera att jag råkade skriva att Hoffa va en dålig skådis häromdagen. Jag tar tillbaka. Visste ju inte att dom kände varandra.
Nöjesguidenfesten. Johan och Raj va där. Och vi. Och så Pär. Och Elias. Och Hannes, och vi blev sams, jag har saknat honom. Jag var ju sur för det där barnsliga med Christian, Hannes va sur på mig för att jag sparkat på hans löstutte på Valhallavägen. Det där lät jävligt konstigt men det va det inte. Hannes fick ett sånt där stress-bröst på sin födelsedagsfest, och sen när vi skulle vidare tog jag med mig det en bit, till Valhallavägen tydligen, och där s p a r k a d e jag tydligen på det. Och sen åkte jag hem och tutten till Skärmarbrink. End of story. Nu iaf, efter 3 månader, är vi sams igen.
I Göteborg bröt jag arm mot en skitstark tjej som jag inte slog, hon slog förvisso inte mig heller, men det viktiga va att jag inte vann. Jag brukar nämligen alltid vinna mot tjejer. Alltid. Jag är skitstark. Jag har tänkt mycket på den här tjejen, grämt mig över att jag inte tog henne. Men så dyker hon upp där igår och jag får revansch och JAG TAR HENNE rätt lätt. Hemmaplan och allt. Yes. Hon va sur.
Sen smygrökte jag vid biljardborden och blev nästan utslängd. Och de 4 öl jag köpte slapp jag betala för för de hade slut på nåt papper och jag vägrade stå och vänta så jag fick mitt leg och mitt kort med förmaningen att "gå till stora baren och be att få betala där". OH JA DET GJORDE JAG.
Det finaste på hela kvällen: Jag och Pär ristade in FFL på våra armar med en vass nyckel. Scarification. Det är fortfarande rött och svullet. Jag funderar på att tatuera in FFL, det känns tidlöst ironiskt. Visst?
På bilden ser ni mina röda irriterade läppar. Jag drack nämligen rödvin igår. Jag tål inte rödvin.
