Sov alldeles för lite i natt plus en massa kaffe. Ångest hela eftermiddagen/kvällen. Skulle på derbyt med dejten, skulle bli så himla kul, har verkligen längtat, vi skulle göra nåt annat än va hemma liksom. Slutar med att jag får råpanik på Råsunda och tar taxi hem innan matchen ens börjat. Hej panikångest, charmigt.
Nu drar jag till skärgården igen. Hoppas på wakeboard. Skiter i solen. Heja på AIK åt mig.
Sågs på en galet stor TV. Vi var hos Anders, Markus känner honom. Vi fick hamburgare bara sådär, någon hade med jordgubbar och någon drack dansk öl. Föga anade vi att kvällen skulle komma att bli historisk. Vi skrek och jublade och slog oss i pannan om vart annat. Efter måndagens derby höll jag nästan på att förlora min fotbollskärlek, i alla fall kärleken till allsvenskan. Men nu, det här, det här fick varenda liten cell att vibrera av upphetsning. Nu längtar jag tills på onsdag. Även fast jag vet att jag aldrig mer kommer att få sen en sån här match igen. Jag kanske inte ens vill det. Det var nästan för mycket.
Slagsmål. Igår var jag på derbyt. Stockholmsderbyt. Som alltid när det är stora matcher är det fullt av poliser, det är avspärrat här och där, folk är laddade, det kastas och skriks. Det är testosteronstinnt och ofta jävligt äckligt. Igår var det AIK:s tur att bli inlåsta efter matchen medan Djurgårdarna fraktades iväg. Detta för att undvika konfrontationer och bråk, jättefint. Men något gick fel, AIK:arna släpptes ut samtidigt som Djurgårdarna, eller om dom (vi) stormade dörrarna, jag vet inte. Vad jag vet är att det var ett av de lugnaste derbyna, om man ser till slagsmål efteråt. Jag har alltid trott att ju fler poliser, ju fler som säger "ni ska minsann inte få slåss", ju mer styrda dom blir, desto mer bråk. Tänk dig själv, du är asförbannad på någon och du vill slå den personen, någon håller i dig, håller emot, säger lugna dig. Visst fan hänger du där och vevar i luften. Men tänk dig om den personen släpper dig, säger "slåss då idiot", vänder ryggen till och går därifrån. Slåss du då? Verkligen? Jag tror, och igår bevisades det, att idioterna som slåss inte slåss lika mycket om ingen försöker hindra dom. På det sättet slipper de gå ända fram, slipper de ta det där slutgiltiga beslutet, slipper de fortsätta med nåt de egentligen inte vågar och vill fullt ut. Dom är BARN ju. Nästa gång det är derby, snälla, låt dom gå, låt oss gå. Ni kan va där och observera, avvakta, hänga. Men, håll inte emot, smällen blir så mycket hårdare då.
Fotbollaren äter såklart sportpasta. Nu drar jag hem. Alla tåg var fullbokade, och eftersom jag nyss skrev den där grejen om flyg så _kan_ jag inte flyga. Det blir buss. Vi ses ikväll Stockholm.
"Boll boll boll boll boll boll boll bil boll boll boll boll boll poker boll boll boll boll boll boll..."
Och så säger dom kungen om alla och världsklass om allt.
Imorgon ska vi kolla på UEFAcup-finalen.
Är det bara jag som tycker det är sjukt roligt att fotbollaren spelar fotbollsspel med sin fotbollskompis innan han ska på fotbollsträning?
Visste ni att:
Update: Tydligen är det hotellarrest som gäller. Tur att jag kan hotellet och vet hur man tar sig in utan att det märks. Tack för alla år på Scandic, äntligen lönar dom sig.
Hunden är kaxig. Han ska få se. Kom du med din Tuborg 3,5% och dina Lars Winnerbäck-visor. Kom då.
