Mitt spännande liv del 13

Alldeles snart ska jag få SKAKA HAND MED DOMINIKA. Okej hej.

I will treat you good

Jag gick upp klockan ett idag, på radion spelar dom Justin. I natt sov jag som en björn, långt under täcket, djupt djupt, med en hand i min och en andedräkt i nacken, somnade redan innan midnatt. Ikväll kanske han ska flytta, han har en lägenhet här rätt nära som han skulle ha flyttat in i förra veckan men istället hamnade han här och har inte kommit längre, hans väska står i hallen och dammar. Jag vill att han stannar. Synd att man "inte kan göra så".

Ångesten har lagt sig nu, jag tror jag vågar gå ut idag, jag tror jag är friskare än igår och nu åskar det och det gör mig lycklig, vi har inte en chans.

Jag som gammal

Fortfarande kaxig. Tragiskt.

Vi har en deal

Han har läst min blogg. I smyg. Men datanörden jag kom på honom såklart. Han säger att han vill att jag ska fortsätta skriva öppenhjärtigt och att han inte ska läsa så att jag kan göra det. Hans idé, inte min, han vill. Men jag får inte nämna hans namn, det vill jag inte heller, jag har ju ett rykte att tänka på. Imorgon ska vi på derby, faktiskt det mest romantiska jag kan komma på, jag ska hålla hans hand och borra in naglarna så fort bollen är i närheten av mål. Han har fått en scarfes av mig, jag har fått en flaska sprit. Så fint vi har det. Imorgon vill jag sluta röka och börja träna, jag vill ha ren luft och fast hull. Jag är rädd, det har jag sagt till honom nu. Jag är rädd för att i vanliga fall är jag obrydd men jag är fruktansvärt ödmjuk inför honom, han är bra på riktigt. Han har berättat om mig för sina kompisar, men han har också babblat loss och sagt att han har svårt att bli kär och lätt blir uttråkad. Sånt ska man inte säga, nu är jag än mer på min vakt såklart. Fast han säger också att jag är mest livsnjutare av alla han nånsin träffat, och att han tycker mycket om att vara med mig just därför. Sen när blev jag livsnjutare? Jag trodde att jag fortfarande var bitter. Kanske har det lossnat, kanske är det dags nu, glada dagar, fina stunder, vackra ögonblick.

Fashion victim

Alltså, mina Foppatofflor (och Emmas med för den delen), har ju brunnit upp nu antar jag. Nu är ni glada va.

Äntligen

Just nu på min gård

Mina två älsklingar; datorn och Lia.

Jag skulle bara vilja ha mer

Jag less på stan idag. Less på stressen i Stockholm hur alla bara springer fram snabbt. Alla är så himla häftiga. Alla ska va bäst. Ingen är nöjd. Man kan aldrig ha tillräckligt med koll. Man kan aldrig missa nåt, man måste hänga med. Min röst är dålig, jag har rökt en massa för jag har inget bättre för mig för jag är stressad. Jag kan inte sluta tänka på hästar när det känns så här. Hästar är det bästa jag vet. Hästar är gigantiska och tunga och mjuka och varma och dom går aldrig riktigt att kontrollera fullt ut. Barbacka på en stor häst, lufsa runt i skogen tillsammans eller galoppera över ett fält och där kan man aldrig ha full koll och den känslan av till 97% kontrollerad naturkraftverk är min bästa känsla. Nu säger Emma att vi ska åka till Israel och bo på Kibbutz med hästar. Jag säger ja. Jag säger när? Jag säger; jag vill att livet ska börja nu. Emma skickar bilder och säger här är din blivande man, och där vid stranden bor han. Han är tydligen veterinär.

Mitt första par, jag är så lycklig

Det är du och jag nu Emma. Du och jag och Foppa.

Nu kommer vi! Och vi ska ta över.

Ikväll Grolsch som alla andra. Jag tar med mig Rosen. Ses snart.

På systemet

Jag blev inte heller denna gång ombedd att legitimera mig. Jag vill inte gnälla om detta nu, utan jag noterar det bara. Hur jag inte ser så ung ut längre. Jag tänker inte gnälla om det, faktiskt gör det mig glad, avslappnad. Kolla, jag ser tillochmed ut som en som kan dricka alkohol hemma själv.

Skål.

Bjuder på armhåla

Har man suttit framför datorn lite för mycket när man har ett blåmärke efter bordskanten som armen vilar mot? Nej, tänkte väl det.

Let the curtain fall, let the lights blow out våra 1000 nätter tillsammans

Lyssnar på Anna Ternheims You mean nothing to me any more och det är sent nästan tidigt och bara jag vaken och det är meningen att jag ska gråta lite nu eller? Jag gör det inte. Jag gör det inte. Jag trodde att jag satte på Play nu men jag gör det inte, jag gör det inte. Har jag vuxit? Läkt?

Är jag lycklig?

Eller bara inte olycklig längre?

Engla

VAR ÄR ENGLA? HAR HON FÖTT? BLIR DET EN KEVIN? JAG OCH ANIA HÅLLER PÅ ATT KISSA PÅ OSS AV UPPHETSNING!!!

Vad göra?

Idag jag har bråkat med min granne. Inte min granne i mitt hus utan en granne i mitt grannhus. Hon har problem med att jag röker på min privata uteplats, att det kommer in i hennes lägenhet när hon har fönstret öppet. Jag kan tyvärr inte göra nåt åt det, det förklarade jag för henne vänligt. Hur synd jag än tycker om henne så kommer jag att, sålänge jag röker, röka på min uteplats. Jag kommer sitta där en hel del också. Spela musik. Och jag kommer att ha hundar och vänner där. Dom kanske också kommer att röka. Jag tänker även grilla där sen när det blir iordninggjort. Hon tycker jag är en hemsk människa. Sen stod hon i fönstret och hytte med armen. Sen skrek hon BLABLABLABLABLA och stängde fönstret med en smäll. En omöjlig konflikt, jag förstår henne men nu är det som det är. Ledsen tant. Vi skulle behöva en moderator som kan hålla debatten på en lagom nivå.

Ibland drömmer man sig bort

När är det min tur?

Sju inget turtal

Träffade exet idag, han va asfet. Det är ölen såklart. Jag klämde lite på hans bilring och sen gick jag hem för jag har fasansfullt ont i magen. Egentligen skulle jag kolla på Anttila och sen till Frida som fyller 30, men med magen som den är nu, kan inte gå någonstans. Gråter istället åt det här lilla lammet. Naturen. Så jävla cruel. Vad vill den? Va? VA?

Ta mig tillbaka, jag ska aldrig mer klaga

Jag har svaga nerver. Idag har jag först ätit pannkaka med jordnötssmör och kollat på Weeds. Då var klockan bara 07. Nån skulle upp då. Sen gick jag och la mig igen och sov till 14. Sen över till Emma för kaffe. Allt surrade och snurrade. Jag slog portkoden fastän dörren var öppen, sen kokade mjölken över trots att jag hade ögonen på den, sen var jag tvungen att sätta mig ner. Nu, efter 4 timmars ångestattack mellan inte light och inte grande börjar jag kunna tänka och stå upp igen. Jag har målat naglarna rosa IGEN och snart går jag hem och lägger mig på soffan och svettas mer. Jag vill vara ensam och stark igen, men tror jag har passerat point of no return.

Mitt fantastiska liv, del 9

Äntligen fredag!!! Jag klipper snyggbrorsan, fikar med min dementa mormor, köper fyra par trosor på rean, äter älgskav hos Emma. Kollar på dålig film med snygg Heath Ledger. Sen går jag hem och äter jordnötssmör med sked och spelar Betapet samt msn:ar med "dejten".

På måndagar kan man "börja om"

Jag undrar så vad Per gör.

JAG ÄR DEPP!

KAN INTE NÅN KOMMA HIT OCH KRAMA MIG OCH GE MIG LITE MAT?

//MENSEN