I think this is a story and I think it starts with a roar

Eftersom jag är sjuk och inte har nåt annat än snor att blogga om får ni min till skolan omskrivna bibeltext. För den som kan sånt så är det en del av Domarboken. Och här, omgjord till nutid.

Simsons mamma och pappa brukade skoja med honom och säga att han var Guds son. I många år förblev de barnlösa men sen 1977 växte Simsons mammas mage äntligen och däri låg Simson. Simsons mamma brukade berätta om hur hon kort innan hon blev gravid träffat en ängel i trädgården och Simsons pappa skrattade högt och drog i sin mustasch.

Simsons började i Vårbyskolan hösten 1984. Fröken hette Sussie och varje dag hade hon en stickad tröja med något djurmotiv. Ibland var det en häst, ibland en undulat och ibland ett får. Simson försökte hålla räkningen på alla frökens tröjor men då han inte kunde räkna längre än till sju tappade han alltid bort sig i andra veckan och fick börja om.

1995 var det året Simson fyllde 18 år. Han fick rösta, köra bil och gifta sig. De två förstnämnda var han ringa intresserad av.

Zarah gick i Simsons parallellklass på gymnasiet och var den sortens flicka han vanligtvis inte tittade åt men sista sommaren hade de sprungit in i varandra på Konsum och Simson var förlorad. Sammetsögon och lejonman och Simson visste inte hur han skulle stå för att knäna inte skulle skaka när han stod mittemot henne bland tvättmedel och potatismjöl. Simson hade haft en dålig dag men på Konsum 1995 vändes hans värld uppochned till det bättre, som när en kaka efter kylning äntligen stjälps ur sin form, täcks av glasyr och födelsedagsljus.

Simsons föräldrar var inte utom sig av lycka, men Simson var deras ende, och han hade fått vad han ville, när han ville, och nu var han 18 och ville gifta sig med Zarah. Det fanns bara en sak som var fel, för det mesta var väldigt rätt. Det fanns bara en sak, och den saken var att Simson var skinnskalle och Zarah från Turkiet. Eller, skinnskalle var han inte sen han träffade Zarah, han hade låtit det rödlätta håret växa och slängt kängorna från en gångväg över E4:an, rakt ner på en mörkblå Saab. ”Berätta inte för din kusin och din bror, berätta inte vad jag brukade tro och tänka.” sa Simson till Zarah. Hon skakade på huvudet. Hon log.

Men på något sätt fick dom reda på det i alla fall, någon hade berättat, kanske för någon som hade berättat för dom. Simson och Zarah sågs inte på resten av året 1995 och inte heller 1996.

1997 ringde han henne. Hon var gift med kusinen nu istället och dom bodde i Sollentuna. Kusinen drev en restaurang inte långt därifrån. Hos Simson väcktes onda tankar. Samma natt brände han ner Zarahs kusins, som nu också var hennes man, restaurang. En brinnande flaska exploderade och allt stod i lågor. Han ringde henne sen, och berättade som det var. Kusinen förbannad å det grövsta i bakgrunden och Simson kunde höra Zarahs ansträngda andetag när hon fick telefonsladden lindad runt sin hals. Ett sista rosslande andetag, och hon föll död ner.

Simson tog en taxi, ”Sollentuna tack”. Året var 1997 då han dödade Zarahs kusin genom flera hårda slag i huvudet med en av sin mammas stekpannor han tagit med sig. Stekpannan avgav ingen klang, sådär tjong som på film, utan ljudet var mer dovt och blött. På vägen därifrån, 2 stycken turkar till, hårda slag i huvudena. Kanske att dom inte var turkar, men mörkt tjockt hår hade dom. Simson slängde stekpannan i en buske vid Stinsens södra entré.

Polisen hade vetat om att det var Simson som låg bakom stekpannemorden i exakt 3 dygn och 4 min när dom fick in uppgifter om att Simson fanns i lilla skogen bakom Vårbyskolan. Han satt där stilla lutad mot ett träd. En lärare på skolan, Sussie, hade känt igen Simson och ringt direkt. Barnen försökte trycka sina små näsor mot fönstrena för att se vad som hände därute medan Sussie, för dagen iklädd en stickad tröja med en delfin på, gjorde allt för att vinna deras uppmärksamhet. Poliserna närmade sig sakta Simson med höjda pistoler. Dom var 7 stycken män och kvinnor och fler fanns i bilarna på skolans parkering. Ett steg närmare, ett till. Plötsligt glider Simsons jacka upp, ena sidan hasar ner och därunder har han något. Poliserna har aldrig sett en person med bomber på kroppen annat än på film. Var det den röda eller gröna kabeln man skulle klippa av? hinner en av männen tänka innan Simson trycker på knappen och luften fylls av polisdelar. Det var 1997 och Simson hade dödat 10 människor. Och sig själv, den elfte, Guds son.