Ett öga rött av Jonas Hassen Khemiri

Fetaste tankesultanen Halim är förbannad på alla. I skolan, svennarna är glåmiga och fula och jiddrar med Halim men egentligen dom bara är avundsjuka för Halim är äkta filosof och alla gussar vill ha honom. Halim kokar inuti av ilskan och taggar alla toaletter med stjärnor och måne till och med på toaletten på fetaste teatern Dramaten han taggar. Han är arg för hans pappa inte kämpar mer och är svennefierad och blir lurad av Integrationsplanen som ska göra alla blattar till mesiga svennar, han är arg för hans mamma inte finns mer och han är arg för dom andra inte förstår dom ska respektera Halim för arab är det finaste och bästa man kan vara! Förut Halim och hans pappa och hans mamma bodde i Skäris men när mamma försvann Halims pappa ville flytta till keffaste svenneområdet på Söder. Men Halim åker ofta ut till Skäris där han mer känner sig hemma. En dag Halim får skrivbok med guld och röd utanpå av Dalanda som är konstig arabtant som sitter varje dag på en bänk på torget i Skäris och Halim börjar skriva om sitt liv och han vet att en dag framtida forskare kommer hitta hans bok och tänka att Halim var geni!

Att Khemiri skrivit Ett öga rött på blattesvenska, eller rinkebysvenska som det mer regelrätt kallas, känns otroligt nydanande och liknar inget annat jag någonsin läst språkmässigt.
Boken är lättläst och när jag plöjt igenom de 252 sidorna i den guldmönstrade boken är det inte historien i sig som hänger kvar, utan det är språket som fastnar. Jag kan inte låta bli att tänka att utan blattesvenskan hade Ett öga rött antagligen aldrig publicerats för även om Halims liv är ett utmärkt exempel på en andra generationens blattes uppväxt i Sverige, där han dras mellan sina föräldrars kulturhistoria och den kultur han nu lever i och inte riktigt vet vad han ska tro och vem han ska lyssna på och vem han ska hata mest, så griper det aldrig tag i mig på riktigt. Det kittlar aldrig min magtrakt och det susar aldrig till i huvudet utan förblir bara trevligt och storheten ligger långt mer i hur berättelsen berättas än i berättelsen i sig. Ibland blir språket dock lite krystat och när jag läser om boken en andra gång börjar jag urskilja ett matematiskt mönster i meningskonstruktionen vilket förstör en del av den spontanitet som berättarsättet andas.
Detta är dock en viktig bok som suddar ut en massa regler om hur språk får te sig och se ut och jag hoppas det öppnas många nya språkliga dörrar i det hittills rätt enformiga språklandskapet Sverige.