men NUdu, nu vet jag liksom att du var en av dom "snygga" i högstadiet. jag har kontakter sörru, och nu har jag liksom ringat in dig. och kanske ska jag tom till dina hemtrakter i augusti. då ska jag gå till ditt hus.
NUNUNU! Komandå! Lite skraj! ( den där axeln klipper min dörr utan pardon) Snyltblogg och confessio: Halva högstadiet var jag ungefär 162 lång (no longer, no taller), kobent (still, but less) och ganska så osnygg. (still, but less) Bestående minnen från högstadiet: När jag försökte se sådär förbannat oberört, avslappnat tuff ut då jag gled igenom skolans stora skyltfönster utanför skolans matsal. När jag stod där med matbrickan i darriga händer och spanade ut över matsalen och såg ganska så fånig ut medan mina "kompisar" var som försvunna. När jag roterade några skräckslagna varv, när jag låtsades vilja ha ett till glas mjölk för att tajma min klassflock. När det kring det runda tuffa bordet satt "snygga" killar som hade ALLA Metallica-skivor, som hade Ångermanlands TV-puckjacka, som så klara på fredagsdirrot, som fick hångla, som var popular som Nada Surf med sina KOHO-sticks och Levis-chicks. På syslöjden fick jag iaf ha dom i fred medan mina frökenhänder satt och stickade mössor innan jag tog sparken hem till Lilla huset på prärien. Tiderdet!
i 7an hade jag gröna jeans och magkort tight adidas-tshirt. i 8an allt som oftast balettkjol och hawaiiskjorta. i 9an glitter och baggyjeans med skateboard under armen. sen kom tre svarta år. däremot har jag inte växt en cm sen jag var tolv. bara nåt enstaka på bredden.
dom tuffa har barn och adidasbyxor nu, och dom går i centrum, framochtillbaka.
Växte gjorde jag inte av mig själv. Det krävdes en avgiftning från krumelurpiller, sedan alternerade jag mellan sträckbänken och Obelixgrytan. På så sätt vann jag 15 cm, varje korgretur i nians basketturnering samt en halvsida i En ding ding värld. Faksimil på begäran.
7 kommentarer:
haha, nämenu! occupation: jobbar i det tysta.
men NUdu, nu vet jag liksom att du var en av dom "snygga" i högstadiet. jag har kontakter sörru, och nu har jag liksom ringat in dig. och kanske ska jag tom till dina hemtrakter i augusti. då ska jag gå till ditt hus.
haha, jag har världens största axel.
NUNUNU! Komandå! Lite skraj! ( den där axeln klipper min dörr utan pardon) Snyltblogg och confessio: Halva högstadiet var jag ungefär 162 lång (no longer, no taller), kobent (still, but less) och ganska så osnygg. (still, but less) Bestående minnen från högstadiet: När jag försökte se sådär förbannat oberört, avslappnat tuff ut då jag gled igenom skolans stora skyltfönster utanför skolans matsal. När jag stod där med matbrickan i darriga händer och spanade ut över matsalen och såg ganska så fånig ut medan mina "kompisar" var som försvunna. När jag roterade några skräckslagna varv, när jag låtsades vilja ha ett till glas mjölk för att tajma min klassflock. När det kring det runda tuffa bordet satt "snygga" killar som hade ALLA Metallica-skivor, som hade Ångermanlands TV-puckjacka, som så klara på fredagsdirrot, som fick hångla, som var popular som Nada Surf med sina KOHO-sticks och Levis-chicks. På syslöjden fick jag iaf ha dom i fred medan mina frökenhänder satt och stickade mössor innan jag tog sparken hem till Lilla huset på prärien. Tiderdet!
i 7an hade jag gröna jeans och magkort tight adidas-tshirt. i 8an allt som oftast balettkjol och hawaiiskjorta. i 9an glitter och baggyjeans med skateboard under armen. sen kom tre svarta år. däremot har jag inte växt en cm sen jag var tolv. bara nåt enstaka på bredden.
dom tuffa har barn och adidasbyxor nu, och dom går i centrum, framochtillbaka.
Växte gjorde jag inte av mig själv. Det krävdes en avgiftning från krumelurpiller, sedan alternerade jag mellan sträckbänken och Obelixgrytan. På så sätt vann jag 15 cm, varje korgretur i nians basketturnering samt en halvsida i En ding ding värld. Faksimil på begäran.
Vad hände med den där mesiga killen du träffade i våras och varför skriver du inte längre om svarta killar utan bara B kändisars småsyskon?
FAN SKÄRPNING!
Skicka en kommentar