Lördag den fjortonde

Dagen börjar med en natt då mitt fulla ex trakasserar mig. Jag har förklarat, jag har sagt nej till alkohol, vill han försöka få tilbaka mig är det nykterhet som möjligtvis är en väg tillbaka. Han tyckte det var en bra idé att komma hem till mig full mitt i natten och säga att han var redo. Han tyckte det var en bra idé att dricka 15 öl och sen gråta lite och säga att han älskar mig och saknar mig. Han tyckte vidare att det var en bra idé att banka på mitt fönster så jag inte kunde sova, han ville "bevisa sin kärlek". Klockan 5 gick han hem, och klockan 9 skulle jag upp och jobba. Jag lovar jag var såå nära att ringa polisen. Men jag släppte inte in honom, det gjorde jag inte. Credit myself. Idag fick jag en förlåtblomma, det är en ynklig liten blomma med ett patetiskt litet kort där det står att han älskar mig.

Jag promenerad hem från jobbet, via Drottninggatan och Gamla Stan. Det är hemska kvarter, speciellt biten efter Sergels Torg. Turister. Ni vet dom där läskiga, dom som pratar ryska typ och har magtröjor, fotograferar sig själva på lejonen och fnittrar åt älgsouvernirerna. Mina hundar var så duktiga, lugna och harmoniska trots allt folk. Min lilla som freakar av stora hundar klarar av att passera flera stycken. Sen kommer en stor boxer från ingenstans och är 20 centimeter från att svälja min lilla och boxern skriker av ilska och han som håller den kan inte hålla emot för han håller två pizzakartonger i andra handen. Jag slänger undan mina hundar och vi klarar oss precis innan nästa hund en stor dobermann kastar sig mot oss från andra hållet och en knarkad kille skriker PASSERA SNABBT SKYNDA TA BORT HUNDARNA. Så går det när jag ska försöka få mina små att inte va rädda för stora. Jag är ledsen nu.

Jag är 25 nu, på radion sa dom att då är man vuxen. Det känns bra. Jag ser fram emot mina kommande vuxenår fyllda av ansvar och gratinerad fisk. Sa jag att jag köpt ett överkast? Jag bäddar inte med det än, men o boy, jag har införskaffat ett för nu är jag vuxen.