Nu måste jag gå upp ur sängen

När jag va 20 ville jag så mycket saker; jag ville bli journalist, jag ville flytta till Paris och jag ville vara med i Robinson. Nu vill jag ingenting. "Kolla på mig då" säger jag när nån har ångest över sin tillvaro. Kolla på mig, jag gör ingenting, har inga ambitioner, har inga drömmar kvar, ingen ork, ingen lust. Är jag deppig? Nej, inte deppig. Bryr mig bara inte längre. Jag pluggar journalistik och foto på en folkhögskola. Reportage. Har inte lämnat in något sen oktober. Orkar inte, har ingen lust. Skulle vilja bli fotograf, men går det? Hur blir man fotograf? Jag vill skriva också, men jag tror jag tappat det. Hur hittar man orden igen?

Och hur ska jag försörja mig? Jag har två hundar också, vad ska jag göra med dom?

Jag tror jag väntar på att nån ska ge mig chansen. Dumt är vad det är. Jag = idiot. Inte ens det gör nåt. "Det är lugnt".