Tack Petter

Jag har alltid fallit fastnat snärjt in mig i "dåliga" killar. Alkohol, droger, sex. Alltid missbruk. Alltid rastlösa rädda arga ögon som möter mina och allt det där väller upp ur mig och jag tar dom i mina armar och så en vecka senare eller så så sitter jag där och håller deras hand när dom har ångest och säger "allt blir bra, sch, jag lovar, allt blir bra.". Jag tror det kommer från min barndom, min ungdom, när jag försökte hjälpa deprimerad pappa.

Snälla pappa, sök hjälp! Jo snälla. Jag kan ordna. Pappa jag vill bara att du ska må bra. Jag vill bara hjälpa dig. Snälla pappa, låt mig.

Och eftersom jag aldrig lyckades med pappa trots att jag försökte i 10 år försöker jag igen. Med han och han och han och han.

Så slipper man va bra själv, man slipper ta ansvar och va en del av en sund relation, istället fyller man den med drama och kallar det passion. Sen kan man alltid fucka upp själv, för min fuckup till partner kan inte komma och gnälla när det är min tur.

Fegt. Men jag ska vända vinden nu. Nu är det dags för the good guys. Kom igen, det är er tur nu, vinden har vänt.