
Att Khemiri skrivit Ett öga rött på blattesvenska, eller rinkebysvenska som det mer regelrätt kallas, känns otroligt nydanande och liknar inget annat jag någonsin läst språkmässigt.
Boken är lättläst och när jag plöjt igenom de 252 sidorna i den guldmönstrade boken är det inte historien i sig som hänger kvar, utan det är språket som fastnar. Jag kan inte låta bli att tänka att utan blattesvenskan hade Ett öga rött antagligen aldrig publicerats för även om Halims liv är ett utmärkt exempel på en andra generationens blattes uppväxt i Sverige, där han dras mellan sina föräldrars kulturhistoria och den kultur han nu lever i och inte riktigt vet vad han ska tro och vem han ska lyssna på och vem han ska hata mest, så griper det aldrig tag i mig på riktigt. Det kittlar aldrig min magtrakt och det susar aldrig till i huvudet utan förblir bara trevligt och storheten ligger långt mer i hur berättelsen berättas än i berättelsen i sig. Ibland blir språket dock lite krystat och när jag läser om boken en andra gång börjar jag urskilja ett matematiskt mönster i meningskonstruktionen vilket förstör en del av den spontanitet som berättarsättet andas.
Detta är dock en viktig bok som suddar ut en massa regler om hur språk får te sig och se ut och jag hoppas det öppnas många nya språkliga dörrar i det hittills rätt enformiga språklandskapet Sverige.
MVG!
SvaraRaderayep, det skulle jag också tippa på!
SvaraRaderagrymt. förresten, fjärilen blev skitsnygg på armen. vågade inte riktigt sätta min i pannan ;D
Jag gillade väl inte boken så där mkt.
SvaraRaderaMen jag håller med om att den är viktig, mkt viktig, o språket i sverige är för stelt.
Du är klok
Tänkte jag faktiskt skulle skriva någon kommentar till det du skrivit. Roligt och läsvärt A. men när du säger att du börjar "urskilja ett matematiskt mönster i meningskonstruktionen vilket förstör en del av den spontanitet som berättarsättet andas" så förlorar du en poäng. Alla språk är utformade på ett mattematiskt vis; det är ju det som är grammatik. /S
SvaraRaderaKära S,
SvaraRaderaDu menar givetvis matematiskt. Och nej, när ett språk används "fel" så frångår det den korrekta matematiken och i detta fall känns språket på det sättet mer levande, som talspråk. Så kändes det iallafall första gången jag läste boken. Andra gången kändes "felen" för planerade för att verka spontana. Fattarru?
Så talspråk är i avsaknad av grammatik? Vidare utvecklas språk och bildar nya regler. I förlängningen är det så nya språk och dialekter bildas. Att frångå den "korrekta" matematiken, och du menar givetvis grammatiken, kommer alltid att resultera i ett utkristalliserande av en ny grammatik med nya regler. Dessa kanske inte överensstämmer med Svenska Akademiens språkregler, men är ändock regler; det är en ofrånkomlighet. Att man sedan upplever språket som mindre spontant när man anar konstruktionen är en annan sak. Det blir avmystifierat.
SvaraRadera/S
Ja, de låter bra. Nu blir boken långfilm oxå.. Om du vill läsa konstig svenska kan du ju läsa min blogg! Kramis.
SvaraRadera